Precis som bilden ovan säger så kommer ni hitta mig på blogspot. Hoppas ni fortsätter läsa!

Jag måste komma gång med bloggen igen, så därför kunde vi börja i riktig blogganda.

"Cha cha bloggen! Idag har jag och min BFF Amanda vart inne i stan och gjort lite saker! Bland annat så var vi i hennes lägenhet i stan och levde high life. Sånt gillar vi!
Nu sitter vi och lyssnar på musik, riktigt sådär partyaktigt. Puss puss bloggen"

Medan jag skrev så trodde Amanda att jag satt och skrev till min pojkvän på msn, lite småkul sådär.
Amanda: *kollar på datorn* hmm... Gissa vem du skriver till?
Jag: *Kollar upp och slutar skriva* Jag är inte ens inloggad, jag bloggar
Amanda: *kollar msn igen* Oh fuck.

Aegd som det heter på danska.

Efter fem dagar så mår jag hyfsat. Är bara lite snuvig, men annars är det bra. Min röst är så gott som helt återställd och jag kan äntligen komma ur huset, I hope. Smsade precis min Panda och frågade om hon ville ut och gå med mig, vi får se hur det blir med det. Dock har jag redigt ont i kroppen, jag har vart stillasittande alldeles för länge nu, känner jag, jag måste ut och få frisk luft.

Lite statusupdate sådär...

Angående min röst nudå.

Fredags morgon: Jag kan knappt prata, drar till skolan
Fredag lunch: Jag kan prata med vissa svårigheter
Fredag eftermiddag: Jag kan prata och skriker på folk, dock spricker rösten då och då.
Fredag kväll: Blir sämre

Lördag morgon: Jag har tappat den helt.
Lördag lunch: Kan inte prata
Lördag eftermiddag: Kan prata lite halvt, men håller ändå tyst.
Lördag kväll: Hello I can't talk, where's my pen and paper?

Söndag morgon: Sover, vet inget
Söndag lunch: Jag vågar inte prata
Söndag eftermiddag: kan inte prata, kan inte prata
Just nu: Kan inte prata, gör ont när jag sväljer

Om jag inte har fått tillbaka min röst imorgon så åker jag till läkaren. That ain't cool. Jag förstår dock inte hur jag har kunnat hålla tyst i två dygn nu. Jag är en pratkvarn, ska alltid prata. Mina föräldrar måste vara överlyckliga nu...

Jag som trodde att jag bara skulle vara hes igår. Var hes fram till lunch och tappade rösten lite på morgonen.

När jag kände att jag hade sjukt ont i halsen idag så försökte jag sjunga lite på If you see kay. Funkade det? Nej, jag har tappat rösten helt och hållet. Jag kommer få springa runt med penna och papper hela dagen, oj vad kul.

Jag återkommer!

Jag försöker få ihop ett inlägg, ett inlägg som inte låter efterblivet... Jag försöker hålla er uppdaterade men det går bara inte just nu. Jag har så mycket att berätta, men grejen är att jag inte vet hur jag ska få fram det.

Som tur är har man världens bästa pojkvän och vänner, de som alltid ställer upp och vill ens bästa.

Alla hjärtans dag då... För första gången har jag pojkvän just denna dagen och jag har i vartfall haft världens mysigaste dag.

Anyway! Dessutom så frågade min syster mig idag om jag vill vara brudtärna på hennes bröllop den 25 juni. Såklart vill jag det! Det är rätt ironiskt med tanke på att jag och pojkvännen satt och pratade om att jag i princip aldrig sätter på mig en klänning frivilligt någon timme innan.

Tried to open up my eyes,
I'm hoping for a chance to make it alright.

When I wake up, the dream isn't done.
I wanna see your face,
and know I made it home.
If nothing is true,
What more can I do?
I am still painting flowers for you.

Ibland kan jag kläcka ur min världens smartaste eller dummaste kommentarer i världen. Idag sade jag en sak som fick några att skratta och vissa att skaka på huvudet och undra om jag var född igår. Nåja, alla kan inte älska mig.

Franskan framhäver mina dolda talanger för svensk grammatik.
Jag: Jag har alltid trott att presens är baktid!

Ehm... Ja, jag menade nog imperfekt eller dåtid som normala människor brukar säga...

I skrivande stund så ligger jag i min gamla säng och tror att världen håller på att gå under. Tro det eller ej, men den magnifika Fia har gått och blivit sjuk.

Ville bara att ni skulle få veta. Men nej, jag har inte vart sjuk i en vecka, bara i cirka... 15 timmar eller något, ni vet hur det är med mig och matte.

Ibland önskar jag faktiskt att det fanns en skvallerblogg om mig som försökte få reda på allting om mitt liv.

Som några utav er säkert vet så sover jag inte inne i huset, utan i garaget. Nåja... Igår snöade det bowlingklot från himlen, jag och Amanda skottar och sen regnar det. Nu är det minusgrader ute och ni vet, det blir glashalt.

Vad händer när jag ska gå in till huset?

Jo, precis, jag halkar. Jaja, jag får väl be någon blåsa åt mig.

Jag trodde att jag bodde på västkusten här i Sverige, men tydligen bor jag i Sibirien... ÄCKLIGT. Snön bara... yr ner. Eller va? Snö? Nej, det är jävla bowlingklot som faller från skyn.